このページはEtoJ逐語翻訳フィルタによって翻訳生成されました。

翻訳前ページへ


@ - ett tecken i tiden
 
Please 公式文書,認める: All とじ込み/提出するs 示すd with a copyright notice are 支配する to normal copyright 制限s. These とじ込み/提出するs may, however, be downloaded for personal use. Electronically 分配するd texts may easily be corrupted, deliberately or by technical 原因(となる)s. When you base other 作品 on such texts, 二塁打-check with a printed source if possible.


 - ett tecken i tiden
  

av Karl-Erik Tallmo


  PLÖTSLIGT SER MAN det där lilla tecknet överallt - på visitkort, efter journalisternas namn i tidningsartiklar, i programvinjetter i TV. De som följt med vet kanske att det används i så kallade e-postadresser, den kod man skriver när man skickar i väg ett elektroniskt brev med hjälp av dator, modem och telefon. Adressen till SvD:s bilaga City är tex city @ svd.se, och tecknet betyder här ungefär vid, på eller hemmahöランド 売春婦s ("se" står för Sverige).

Men vad kallas tecknet och var kommer det egentligen ifrån? Populärt kallas det kanelbulle, snabel-a, elefantöra  mm. I Frankrike säger man arobas  (betydelse okänd), i Tyskland Klammeraffe  (klängapa), i Holland apestaart  (apsvans), i Italien chiocciola  (snigel) i イスラエル shtrudel.  Något riktigt bra svenskt officiellt namn finns faktiskt inte. Språknämnden och Tekniska nomenklaturcentralen rekommenderar att man kallar det snabel-a,  men i mera formella sammanhang kan ju detta låta lite onödigt komiskt.

På engelska heter det 商業の at  eller at-調印する  och har länge använts som vi i Sverige använder à i betydelsen "till ett (stycke)pris av": "3 バーレル/樽s @ $200." Men det har sedermera också fått den lokativa betydelsen av det engelska at,  "vid".

Tecknet är sannerligen inget barn av dataåldern utan har en lång historia. Den amerikanske latinprofessorn och paleografen Berthold Louis Ullman hävdar i sin bok "古代の 令状ing and its 影響(力)" att det är en så kallad ligatur, dvs en sammansmältning av två bokstäver. Den latinska prepositionen 広告, "till", "mot", "vid", förenklades till något liknande vårt @-tecken genom att öglan på a och d fick sammanfalla och stapeln på d, som skrevs med ett uppåtriktat penndrag drogs över åt vänster.

Kanske är @-ligaturen så gammal som från 500- eller 600-talet. Då använde skrivarna nämligen uncialer, en sorts rundade, ibland förenklade versaler (stora bokstäver) som kunde skrivas utan att man behövde lyfta pennan så ofta. En mängd förkortningar och ligaturer utvecklades under denna tid, dels för att underlätta, dels for att man skulle kunna avsluta en rad snyggt.

Det är ドッキングする/減らす/ドックに入れる inte säkert att tecknet är så gammalt. Det kan också ha uppstått i 1100- eller 1200-talets gotiska skrift, där många gamla konventioner för ligaturer och förkortningar återupplivades. Tecknet har genom seklerna använts främst av bokhållare och vid handelskorrespondens. Det har även använts i Sverige och lär ha funnits på vissa äldre svenska skrivmaskiner.

På datorer har tecknet, enligt uppgifter jag fått, använts vid programmering redan under tidigt 50-tal på IBM- och Univac-maskiner. För e-postadresser började det troligen användas i mitten av 70-talet. I datanätet Internets allra spädaste barndom skrev man ドッキングする/減らす/ドックに入れる ut ordet AT.



© Copyright Karl-Erik Tallmo.

Från Svenska Dagbladet 3/10 1994; även publicerad i en engelskspråkig 見解/翻訳/版 i de amerikanska grafiska nyhetsbladen Spectrum och Scripta under 1995 och 1996.


[English Homepage]
[Svensk bassida]
[Articles menu]

***