Please 公式文書，認める: All とじ込み／提出するs 示すd with a copyright notice are 支配する to normal copyright 制限s. These とじ込み／提出するs may, however, be downloaded for personal use. Electronically 分配するd texts may easily be corrupted, deliberately or by technical 原因（となる）s. When you base other 作品 on such texts, 二塁打-check with a printed source if possible.

ETT AV DE MEST HYLLADE banden från den psykedeliska eran återuppstod tillfälligtvis i slutet av maj 1996. Då gjorde Love (eller, om vi ska vara petiga, nytappningen Baby Lemonade) en spelning på Gino i Stockholm, och den församlade kritikerkåren förundrades över att Arthur 物陰／風下 fortfarande kunde.
Love kombinerade på 60-talet Byrds folkrockstongångar med Beatles och Rolling 石／投石するs. På med lite R&B och jazz, så var receptet för Love fullbordat.

Från konvolutet till albumet "Forever Changes" 1968: Fr. v. John Echols, Bryan Maclean, Ken Forssi, Arthur 物陰／風下, Michael Stuart.

Först hette gruppen Grassroots. Men eftersom det fanns ett annat 禁止（する）d med samma namn valde sångaren, låtskrivaren och multiinstrumentalisten Arthur 物陰／風下 ett namn som antagligen var det mest utmärkande för flowerpowertiden och fältropet för drogromantikerna: Love.
På den inofficiella hemsidan på Internet förklarar Arthur 物陰／風下 i tidstypisk anda:
- Det är ett stort ord, det är den bästa delen av mitt liv. Vi måste älska varandra. Själv föredrar jag att komma överens med alla.
Men det kom ett tillägg som möjligen kan förklara varför bandet ständigt upplöstes och återbildades:
- Så länge du gör som jag säger, no problem.
Kärlek var det, ja.
Arthur 物陰／風下 föddes i Memphis, Tennessee 1944, och hans riktiga namn är Arthur Taylor Porter. Han flyttade till Los Angeles och började skriva låtar. På en av hans tidiga kompositioner spelade en viss Jimi Hendrix (som just blivit sparkad av Little Richard).
Samarbetet återupptogs många år senare. 1970 turnerade Love i England och spelade in flera låtar med Jimi Hendrix. "The Everlasting First" finns på LP:n "誤った Start". Resten har tyvärr försvunnit på grund av diverse klåpare.

Från Gino 1996. Foto © K-E Tallmo.

物陰／風下 startade Love 1965 och Debutalbumet "Love" (1966) nådde topp 50 på USA-listan och singeln "My Little Red 調書をとる／予約する" (av Burt Bacharach) klättrade till 52:a plats. Detta är signifikativt för Love - de blev inflytelserika men ingen ville ha deras plattor.
Sättningen på debutskivan var Arthur 物陰／風下, sång, munspel, ibland också gitarr bas och trummor, John Echols, gitarr, Bryan Maclean, kompgitarr och sång, Ken Forssi, bas och Alban Pfisterer, trummor.
Uppföljaren "Da Capo" (1967) tog sig ända upp till 33:e plats. Låten "7 And 7 Is" räknas som en föregångare till 激しい Metal. Även idén med att ha 20-minuterslåtar var Arthur 物陰／風下s. Pfisterer spelade här cembalo och orgel, Michael Stuart (från Sons of Adam) spelade trummor och Tjay Cantrelli flöjt och sax.
1968 kom mästerverket, "Forever Changes", som brukar kallas för Loves motsvarighet till Beatles "Sgt. Pepper". När engelska musikmagasinet Mojo valde de 100 bästa albumen någonsin hamnade "Forever Changes" på elfte plats. Sättningen var nu reducerad till 物陰／風下, Echols, Maclean, Forssi och Stuart.
LP:n sålde naturligtvis ingenting (154:e plats på USA-listan), men den är lysande. Åtminstone melodierna och arrangemangen. Texterna är en helt annan sak. Arthur 物陰／風下s och de andra bandmedlemmarnas faiblesse för droger verkar ha tagit ut sin rätt.
En genomgång av låtarna är absolut på sin plats:
LP:n inleds med "Alone Again Or" med sin utsökta melodi. Att den singeln undgick att bli en 攻撃する，衝突する är en av pophistoriens stora gåtor.
De flesta låtarna på "Forever Changes" är komponerade av Arthur 物陰／風下, men den bästa låten "Alone Again Or" är faktiskt skriven av gitarristen Bryan Maclean (som är bror till Maria McKee).

Från Gino 1996. Foto © K-E Tallmo.

Det är en kärlekssång med den typiska textraden "And I will be alone again tonight my dear". Låten byggs upp med akustisk gitarr, bas och trummor. Sedan läggs blås och ett trumpetsolo på. Det är just blås- och stråkarrangemangen som leder tankarna till Beatles 実験, men Love är ändå långt ifrån det hämningslösa experimenterande som karaktäriserade "Sgt. Pepper".
"A House Is Not A Motel" är en typisk titel för Arthur 物陰／風下. Antagligen har den någon avgöランド betydelse som inte riktigt framgår, eftersom de olika verserna fladdrar 攻撃する，衝突する och dit innehållsmässigt. Det verkar ibland som om han blandat ihop strofer och lagt i en burk, skakat om och sedan skrivit ner vad som kom upp:

By the time I'm through singing
The bells from the schools of 塀で囲むs will be （犯罪の）一味ing
More 混乱s, 輸血s
The news today will be the movies for tomorrow
And the water's turned to 血 ...

Mitt i låten kommer vrålet "All 権利 now" som låter som en karbonkopia på The Doors Jim Morrison. De båda banden var också konkurrenter på samma skivbolag. Doors var bandet som gjorde världssuccé, medan Arthur 物陰／風下 möjligen gjorde kritikersuccé.
När Jac Holzman, skivbolaget Electras grundare, såg Love uppträda med Doors som förband, skrev han omedelbart kontrakt - med Doors. Det är antagligen så nära Love någonsin kom den stora berömmelsen.
Att Arthur 物陰／風下 är en duktig gitarrist hörs på "A House Is Not A Motel". Frågan är om han inte lyssnat ordentligt på "Days Of 未来 Passed" med Moody Blues, eftersom flera av låtarna har en omisskännlig Moody Blues-karaktär, särskilt vokalt. Och den gruppen har hittills inte hamnat på någon 100-lista.
"The Daily 惑星" handlar, trots titeln, inte om Stålmannen och Clark Kents tidning. Textraderna lyder:

All in all it's just a day like
All the 残り／休憩（する） so do your best with
Chewing gum and it is oh so, repetitious
Waiting on the sun.

Från Gino 1996. Foto © K-E Tallmo.

Det är möjligt att strofen "Waiting on the sun" är en parafras på Doors LP-titel "Waiting For The Sun".
Här har Arthur 物陰／風下 lyssnat på Syd Barrett i Pink Floyd som skrev låtarna "Arnold Layne" och "See Emily Play" 1968. Pink Floyd 加える Moody Blues 加える Byrds 加える Beatles och vips har vi Love.
"Old Man" har skrivits av Bryan Maclean och är en av de bästa melodierna. Precis som Bobby Krieger i Doors skrev de stora singlarna ("Light My 解雇する／砲火／射撃" och "Touch Me") är det Maclean som är Loves "hitmakare". Bara i teorin ドッキングする／減らす／ドックに入れる, eftersom det inte blev några 攻撃する，衝突するs.
Arthur 物陰／風下 är tillbaka i "The Red Telephone". Några textexempel:
"Sitting on a hillside, Watching all the people die", "How do you feel? I feel real phony when my 指名する is Phil, Or was that 法案?", "いつかs my life is so eerie, And if you think I'm happy, Paint me white". Textsammanhang är inte hans starka sida.
LP:ns smidigaste titel är spår 7: "Maybe The People Would Be The Times Or Between Clark And Hilldale". Här använder 物陰／風下 ett ovanligt grepp för att knyta samman verserna. Ett utelämnat ord i sista versens sista rad fylls på med första ordet i nästa vers:

What is happening and how have you been
Gotta go but I'll see you again
And oh, the music is so loud
And then I fade into the ...

（人が）群がるs of people standing everywhere
'Cross the street I'm at this suave 事件／事情／状勢
And here they always play my songs
And me, I wonder if it's ...

Wrong or 権利 they come here just the same
Telling everyone about their games
And if you think it obsolete
Then you go 支援する across the street
Yeah, street, hey hey

På "Live And Let Live" skojar han till (tror jag): "And so the story ended, Do you know it oh so 井戸／弁護士席, 井戸／弁護士席 should you need I'll tell you, The end-end-end-end-end-end-end-end". Låten har ett riktigt rökigt gitarrsolo.

Från Gino 1996. Foto © K-E Tallmo.

"The Good Humor Man He Sees Everything Like This" är ännu en förtjusande melodi med följande poststrukturalistiska textrad: "Merry-go-一連の会議、交渉／完成するs are going around in and all over, The town in the morning, in the morning, La da da, da da da da". Påminner en hel del om amerikanska gruppen Left Banke, om någon minns dem. De hade 攻撃する，衝突するs med "Walk Away Renee" (som Four 最高の，を越すs snodde) och "Pretty Ballerina" (1966).
Sist låten "You 始める，決める The Scene" med lite ordlekar: "You think you're happy and you are happy, That's what you're happy for". Nog.
Det finns 15 album utgivna med Love, en del samlingsplattor och liveskivor. Men de flesta är katastrofer och rekommenderas icke.
Köp "Forever Changes" och sätt på "Alone Again Or", tryck in repeatknappen. Njut.

(Juli 1996)

Om artikelförfattaren/About the author.